Träsvarvning - en kort historik

Man tror att svarvning i trä har förekommit åtminstone sedan 1300 f.kr. I Egypten utvecklades en typ av svarv för två där den ena personen roterade ämnet med hjälp av ett rep och den andre, svarvaren, förde verktyget för att forma träet.

Romarna hade en liknande svarv men förbättrade konstruktionen med en båge. Bågsvarvar ska tidigt ha förekommit i flera andra länder, t.ex. nuvarande Tyskland, Frankrike och Storbritannien, oberoende av romerska influenser.

Under medeltiden ersatte en trampa kopplad via ett rep till en slana bågen vilket gav svarvaren möjlighet att använda båda händerna för att föra verktyget. Svenska benämningar på denna typ är svegsvarv eller vippsvarv. Ämnet roterade alltså växelvis medsols och motsols.

Den äldsta kända ritningen av en svarv där ämnet kontinuerligt roterar åt samma håll gjordes av Leonardo da Vinci omkring år 1500. Här användes ett svänghjul som fås att rotera med hjälp av en trampa, jämför konstruktionen hos våra spinnrockar.

Med introduktionen av el kunde svarven motoriseras och varvtalet höjas. Nu kunde svarvandet i någon utsträckning automatiseras med hjälp av kopiersvarvar. Med dessa kunde större serier produceras i högre tempo, utan att större ställdes krav på svarvarens yrkesskicklighet. Detta fick till följd att den äldre svarvteknik som Wille Sundqvist & Bengt Gustavsson beskriver i ”Träsvarvning enligt skärmetoden” höll på att falla i glömska.

Några av de fördelar jag ser med skärmetoden eller skärande träsvarvning, som jag föredrar att kalla det, jämfört med andra tekniker är;

• Resulterar i en bättre yta, i synnerhet i ändträ vilket innebär att vidare bearbetning med slipduk är överflödig.
• Möjliggör tillverkning av större samt tunnare skålar.
• Profiler kan göras tunnare, skarpare och mer distinkta.
• Bättre arbetsmiljö

Vad kan då baksidan av dessa fördelar vara? Jag citerar Sundqvist & Gustavsson; "Skärmetoden är en avancerad teknik och kräver år av övning. Men den är otroligt skön att begagna sig av i jämförelse med den nu vanligen förekommande skrubb- eller skrapmetoden." Detta kan låta skrämmande men det brukar gå ganska snabbt att komma igång. Givetvis blir man aldrig fullärd.

Färskt trä

Att bearbeta träet i färskt tillstånd har gamla anor. Just kombinationen färskt trä och skärsvarning tycker jag är helt oöverträffad. Det jag mestadels producerar är skålar svarvade ur ett stycke trä, ju blötare desto roligare.

Källor

Träsvarvning enligt skärmetoden, Wille Sundqvist & Bengt Gustavsson, LT:s förlag 1981

Svarva i trä, Ragnar Gustavsson & Olle Olson, ICA-Förlaget 1959 & 1966

Träsvarvning efter gamla förebilder, Hans Mårtensson, ICA-Förlaget 1995

Artikeln "woodturning" från Wikipedia;

"Ancient lathes"